Smärta

Idag har jag en sån dag där jag hellre än något annat på denna jord vill ha en liten bebis, en egen liten bebis att snufsa på och gosa med. Ett eget litet knyte som är mitt och E's kött och blod, vårat "bevis" på vår kärlek. Vårat sätt att säga att vi för evigt vill vara i varandras liv, våran styrka och vårat ljus.

Givetvis tänker jag ju alltid bara på dom underbara sakerna, eller oftast iaf. Av någon anledning kan jag se fram emot sömnlösa nätter med en skrikig bebis, ha påsar under ögonen som sträcker sig ner till golvet. Allt för min underbara lilla unge, allt för det leende man en dag kommer få. För skratten, kärleken, tårarna och hoppet. Allt det vill jag ha, och lite extra mycket idag.

Däremot så vet jag att det är fel del i livet att skaffa barn just nu. Vi ska ju snart flytta in i vårat fina hus, vårt fina hus som kommer behöva endel underhåll. Detta gör att vi inte kommer ha den tid och ork som behövs till båda. Eftersom huset kommer nu så får barn helt enkelt vänta ett år till iaf.

Däremot skulle jag ju ljuga om jag sa att jag inte var avis på mina vänner som har barn, på alla som får sina knoddar till höger och vänster i denna lilla stad. Men min tid kommer, min och min älsklings tid när båda är redo tillsammans. Det gäller att inte stressa fram det som vissa gör, det är därför dom går ifrån varandra. Tjejen glömmer ta sitt piller och oops en bebis är gjord! Tjejen är överlycklig och planerar hela deras kommande liv, medan killen är förtvivlad och planerar när han ska sticka. Visst, detta gäller givetvis inte alla  fallen, men allt för många. Det är så lätt att göra en bebis, men ack så svårt att göra en människa. En människa som lär sig rätt och fel, empati och självkänsla. Att inte slafsa med uppfostran och olika "pappor" fram och tillbaka eller "mammor" med för den delen.

Det gäller att både mannen och kvinnan känner att shit vad kul med en bebis! Jag vill ha nununu! Så jag vill ha det iaf, jag vill att min älskling ska komma till mig och säga kan du inte sluta med dina piller, så kan vi se vad som händer eller come on baby, let's make a baby! Istället för att jag ska behöva säga Älskliiiing, jag måste berätta en sak.. Det är så att dina pojkar simmar bra och mina piller skyddar inte lika bra. Så på med mysbyxorna, köp minibussen för här kommer bebis om 8 månader! Moahaha, sucker! Du är fast med mig!! SUPRISE MOTHERFUCKER!! Och nu bokstavligt talat för jag är snart en mother som du fucker, HA HA!

Okej, det är kanske inte riktigt så att jag skulle berätta på det sättet om det skulle hända ett oops. Skulle kanske vara lite mer finkänslig, kanske säger jag.

Ska ju som sagt inte säga att det går skit för alla par som varit tillsammans kort period när dom får en egen liten oops. Min storasyster tex gick i gymnasiet när hon blev gravid första gången, dom hade varit tillsammans i tre månader när dom fick reda på att hon var gravid och idag har dom två underbara prinsessor. De har även eget hus, är gifta och är fortfarande lyckliga efter alla dessa år. Så givetvis finns det solskenshistorier med, och alltid lite extra kul när man känner någon som är med om det. För det är bäst för barnen om man är lyckliga ihop och lever tillsammans. Däremot är det en annan sak om man är olyckliga ihop, men det tar vi i ett annat inlägg..

Peace!